StatCounter

söndag 3 januari 2016

Farfar, djuren och jag

Farfar fyller 90 år i april. Vi besökte honom några gånger när vi var i Belgien över julledigheten. Numera är det ett särskilt boende han får kalla för sitt hem. Bondgården lämnade han för länge sedan och den har nu också sålts. Livet har fått en annan karaktär. Han sitter där, ofta fastbunden i sin fåtölj för att han inte ska slå sig när det känns dags för en ny upptäcktsresa. Livet från gården har ändå kommit tillbaka på ett märkligt sätt. Draghästarna som redan hade dött när jag föddes pratar han mycket om. Fanny och Sara - det var hästar det. Och potatisskörden ser bra ut även i år. Gödselhögen behöver spridas ut - och det är onekligen så att något måste göras åt stanken som fyller rummet och han själv är orsaken till. Orden han använder är från en förgången verklighet och minnena som blandas in blir en röra som han nog själv inte riktigt förstår.

Coloradoskalbagge
Jag tillbringade många somrar hos farfar. Semesterlediga barn innebar ett problem för arbetande föräldrar men gratis arbetskraft för bonden. Att lasta ströbalarna på kärran var kanske det tyngsta jobbet. Jaga möss som helst ville ge sig på veteförrådet definierades som lek. Det är timmarna på potatisfälten för att samla in Coloradobaggarna i en burk som jag minns bäst.

Det var inte så mycket ekologiskt tänkande bakom den mekaniska bekämpningen av skadedjuren på potatisarna. Bekämpningsmedel var dyra och när det fanns barn till hands som kunde plocka dem var det lika bra så. Det var nog här som jag fick min grundläggande förståelse för naturen och dess kretslopp. Det var bra på gården med farfar.

Belgienvistelsen var mer dramatisk än vanligt. Vi brukar köpa mjölk direkt hos mjölkbonden som bor två km längre bort från mina föräldrar. På väg dit såg Cissi en häst som hon tyckte var skadad. Det var ett större föl som hade halkat i leran och fastnat utmed stängslet. Vid närmare titt hade det legat där ett bra tag med tanke på högen avföring bakom fölet och hur medtaget djuret var. Vi ringde polisen - för vi visste inte vems hage det var, och det var nog bra att någon med djurskyddsögon kunde se på förhållandena för hästarna som såg vanvårdade ut allihop. Inom 10 minuter var både polis och brandkår på plats. De hjälpte fölet loss men det kunde inte resa sig. Under tiden hade ägaren kommit till platsen och började bråka med polisen. Det fanns ingen tid att se hur det hela slutade, men det kändes som att polisen inte bara skulle släppa det. Nästa dag när vi körde förbi kunde vi se att hagen var utrymd.
Delfiner i "Het Boudewijnpark"

Nej, vi kunde inte stanna och vänta för vi hade bråttom till "Het Boudewijnpark" i Brygge för att se på en delfinshow, typ som på Kolmården. Vår 9-åriga Sofia planerar att bli delfinskötare (hon älskar djur) och då ville vi passa på att gå dit när vi ändå var nära. Just denna dag hade ett relativt stort gäng djurrättsaktivister bestämt sig för att uppmärksamma det omoraliska i att hålla delfiner fångna för vårt stora nöjes skull. De stod utanför med ett kors för varje delfin som hade dött på Boudenwijnparken och delade ut flygblad. Det blev lite som en chock för Sofia som aldrig hade kunnat drömma om att tillhöra "den onda sidan". Tankvärt.

Själv kände jag väl att det finns betydligt större utmaningar inom djurskyddet än just tillvaron för dessa delfiner. Jag tänkte ändå att det kunde vara intressant att förstå aktivisternas engagemang lite bättre. Djurrättsalliansen skriver såhär: "Ett av de djur som i fångenskap visar tydliga tecken på stress och otillfredsställelse är delfiner. De får ofta magsår och andra sjukdomar och det har hänt att delfiner begått självmord genom att simma in i poolväggen" (ingen hänvisning till källan tyvärr). Sidor som usa.whales.org och bornfreeusa.org går på samma tema. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på om inte dessa djurparker till exempel har hjälpt till att göra det möjligt att införa "delfinsäker" tonfisksfångst.

En händelserik vistelse var det och många uppslag till tankar om livet, åldrande, djuren och våra drömmar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar